Dop

Den som funderar på dop - för egen del eller för sitt barns - börjar med att kontakta en av prästerna. Varje dop föregås av ett eller flera samtal innan man bestämmer något doptillfälle. Den som är ovan vid gudstjänster och kyrkans liv bör söka sig till kyrkan en söndag, inte bara för att få uppleva kyrkan med folk och musik i, utan framför allt för att sätta dopet i sitt sammanhang.

 

Dopet är källan till det nya livet i Kristus – från det strömmar hela det kristna livet fram. 

Det heliga dopet är grunden för hela det kristna livet, porten till livet i Anden och dörren som ger tillträde till de andra sakramenten. 

 

Sedan kyrkans allra äldsta tid har barn döps. Dopet är en gåva från Gud, och det är en gåva som vi får utan att vi behöver prestera något.

 

Efter dopet brukar den som döpts få presenter. Men i dopet får den döpte också gåvor av Gud. Den största gåvan är att man får Gud som far och Kyrkan som mor. Ens föräldrar ha man inte alltid, men var man än befinner sig i världen, var man än befinner sig i livet så finns alltid Gud och Kyrkan för sina barn. I kyrkan kommer man alltid att tas emot av Guds omfamnande kärlek.

 

Det som händer i dopet är att den gamla människan i oss, den som mer ser till sig själv än till Gud och sina medmänniskor, skall dränkas och i stället uppstå som en ny människa. I dopet kallas vi att leva i detta, att ständigt dränka våra synder och onda begärelser för att uppstå till ett liv i rättfärdighet och helighet inför Gud, för evigt. Doppandet” ned i vattnet symboliserar dopkandidatens begravning med Kristus i hans död varifrån han stiger upp genom att stå upp med honom, som en ”ny skapelse” (2 Kor 5:17; Gal 6:15).

 

Dopgudstjänsten börjar med att vi gör korstecknet. Det gör vi för att visa att vi tillhör honom som genom sin död på korset har dött för oss. Vi får också lyssna till Bibelns ord och det ljus som uppenbarar sanningen.

 

Sedan välsignar vi vattnet, vi ber att Gud att genom Sonen, Jesus Kristus, låta den helige Andens kraft stiga ner över dopvattnet. Därefter sker dopet i Faderns, Sonens och den helige Andens namn, samtidigt som prästen tre gånger öser vatten över dopkandidatens huvud.

 

Många som döps har på sig en vit dopklänning. Den vita dräkten symboliserar att de döpta har ”iklätt sig Kristus”: De är uppståndna med Kristus. Dopklänningen är ofta lång, det symboliserar att den som döps skall växa i sitt dop, alltså växa i tro och kärlek. Ljuset som tänds vid påskljuset, betyder att Kristus har upplyst de nydöpta. Den döpte som i dopet tagit emot Ordet, ”det sanna ljuset, som ger alla människor ljus” (Joh 1:9), har ”efter att ha blivit upplyst” blivit ”ljusets barn” och själv ”ljus” (Ef 5:8). 

 

Genom dopet får vi också tillgång till sakramenten.

 

Inför dopgudstjänsten träffar man en präst och planerar dopet. Då bestämmer man också vilken musik som skall spelas och vilka psalmer som skall sjungas.