Var inte rädd, Maria!

När vi tänder det fjärde adventsljuset tänker vi på jungfru Maria. Med hela sig pekar hon mot julen och honom som skall komma - Frälsaren. I dagens predikan sa jag ungefär följande om Marias plats i vår kyrka:

Maria talar särskilt till oss i Viby av åtminstone tre skäl: 1) Den stora klocka som kallar oss till mässan varje söndag är helgad åt henne ("Åt jomfru Maria", står det i den) och 2) eftersom vi har en så fin bild av henne, Vår Fru av Viby, som trots att hon berövats både sin färg, sin krona och sitt barns huvud och händer, smyckar vår kyrka, och 3) för att hon säger emot det som annars lätt blir vår trosbekännelse: "Det går aldrig…"

Och kanske har vi därför en kallelse att lyfta fram henne mer än vi gör och mer än andra gör? Att själva säga till henne så som ängeln sade en gång: "Var inte rädd, Maria!" För vi har inte glömt dig och vi tänker inte glömma det du gjorde och vem du är. Vi vill lyfta fram dig, vi vill försöka likna dig i att vara Kristusbärare, vi vill bli lika hängivna Jesusälskare som du är! Vi vill glädja dig. Du skall få ropa ut din glädje i Viby. Vi vill prisa dig salig. Var hälsad, Maria, full av nåd, Herren är med dig! Välsignad är du bland kvinnor, och välsignad är din livsfrukt Jesus. Heliga Maria, Guds moder, bed för oss syndare nu och i vår dödsstund. Amen.

Den här predikan förberedde jag i Walsingham i England, där jag var i början på veckan och där Maria är närvarande på ett särskilt sätt. Jag blir mer och mer övertygad om hennes betydelse som förebild och förebedjare. Hon pekar alltid på Jesus. Hon bar honom till oss. Hon står honom närmast. Maria är helt fantastisk! Må återupptäckten av henne i vår kyrka ge oss mer mod och glädje, mer färg, mer kvinnlighet, mer barmhärtighet, mer kärlek och en större och hängivnare tro!